Berättelsen om Hamnstaden i Lidköping

Den 29 mars 2016 höll Leif Blomqvist sin sista föredragning kring Hamnstaden Lidköping och även om markarbetena redan börjat så är det snart dags för byggstart på riktigt. Vi har sammanställt en film nedan åt dig som inte kunde vara på plats på Kommunfullmäktige och om du har dålig på koll på turerna så har Bo E Landström sammanfattat berättelsen om Hamnstaden nedan. 

Några år in på det nya seklet hakade Lidköpings moderater på den nya trenden inom kommun-Sverige som gick ut på att kommuner med tätortsnära stränder borde omvandla och utveckla dessa områden till attraktiva boendemiljöer där de boende skulle ha påtaglig vattenkontakt. I en motion till fullmäktige föreslog man att också Lidköping skall börja planera för ett sådant modernt, sjönära boende med extra värden.

Till en början var de flesta partierna, liksom Vänsterpartiet, kallsinniga till de moderata visionerna, emedan det framgick att man hade för ögonen ett mer exklusivt boende för välbeställda människor. Vänsterpartiet kontrade med att om kommunen upprustar och iordningställer strandområdena kring tätorten så får alla lidköpingsbor ett attraktivt sjönära boende.

Men efter hand som allt fler ledande Socialdemokrater åsåg hur framförallt större kustkommuner omvandlade gamla hamn- och industriområden vid vattnet till högst modernt lockande ny sorts vattennära bostäder. Det föresvävade dem att också Lidköping borde kunna åstadkomma något liknande i Västra hamnområdet. Så kom det sig att Moderater och Socialdemokrater förenades i visionen om ett fantastiskt bostadsområde vid Vänerns strand. Projektet Hamnstaden var fött och planer började genast smidas i en anda av mer entusiasm än eftertanke. Det fanns dock en skillnad mellan de två partiernas förhållningssätt i projektets inledningsskede. Socialdemokraterna betonade starkt och har egentligen gjort så hela tiden, att områdena närmast vattnet skulle vara öppna och kunna användas av alla invånare och besökare.

Vänsterpartiet var i detta läge högst avaktande och uttryckte att det, utifrån en hel rad aspekter, behövdes fakta och kunskap om projektets förutsättningar och konsekvenser. Man sa att visioner och drömmar är en sak men att planera ett genomförande är en helt annan sak.

Nu startade emellertid en lustig och hysterisk dans. Inte minst kring projektets tidsmässiga ramar. Socialdemokraterna och Moderaterna fick nämligen för sig att Hamnstadsprojektet måste påbörjas inom det allra snaraste och sedan färdigställas på kortast möjliga tidsrymd. I annat fall skulle tiden springa förbi kommunen och Lidköping skulle hamna i kommun-Sveriges bakvatten. Det fick inte bara bli så att Lidköping hade haft sin stora chans men tyvärr försuttit den och nu blivit förbisprungna. Så började det frejdigt sättas datum för när den första bostäderna i området skulle vara inflyttningsklara. År 2010 slogs först fast sedan följde 2011, 2012 och 2013. Där någonstans hann verkligheten upp moderater och socialdemokrater. Men innan dess hade man hunnit med att driva fram att de fem bostadsföretag, som utsetts att bygga och förvalta bostäderna i området, bildade ett konsortium. Man hade hunnit med att anpassa delar av kommunorganisationen med inriktning på att förverkliga Hamnstadsprojektet och öppnat pengakranarna till projektet för fullt. Man hade hunnit med att inplantera i hela kommunen att Hamnstaden enskilt var det allra viktigaste verksamheten i Lidköping och att projektet måste få högsta prioritet. På många planscher, färgbilder och bildspel visade de dyra arkitektfirmorna vilket enastående och sällan tidigare skådat statsområde som i ett trollslag skulle växa fram som fågel Fenix ur askan.

Under hela denna tid vidhöll Vänsterpartiet sin tidigare uppfattning att själva idén att omvandla västra hamnområdet till en ny modern stadsdel inte behövde vara fel, men att tidsplaneringen var uppåt väggarna orealistisk om kommunen verkligen ville åstadkomma en utveckling i området som var miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart långt in i framtiden. Partiet talade härvid om ett tidsperspektiv på 30 till 40 år innan projektet kunde vara helt genomfört. Man pekade också på att innan projektet påbörjades behövde noggranna utredningar och undersökningar göras beträffande markföroreningar, översvämningsrisker, ekonomiska förutsättningar, omgivningspåverkan, inte minst från reningsverket men också andra verksamheter som hamnverksamhet och spannmålshantering. När dessa åsikter framfördes ansågs partiet vara ett mossigt bakåtsträvande parti som inte förstod den nya tidens krav och möjligheter. Därmed uteslöts också partiet för en kort tid från gemenskapen i de salonger som förberedde Hamnstaden.

När det under senare delen av 2013 och början av 2014 började visa sig, utifrån de undersökningar Länsstyrelsen krävde, att fanns betydande hinder och risker som måste analyseras och sannolikt åtgärdas innan Hamnstads-projektet kunde påbörjas, började eftertänksamhetens kranka blekhet sprida sig bland politikerna. När det senare också, utifrån att mer fakta framkommit, började luta åt att det inte var så vettigt att låta det gamla reningsverket ligga kvar inom detta fantastiska nya bostadsområde tog tillnyktringen bland politikerna rejäl fart. Samtidigt blev allt fler lidköpingsbor skeptiska till det storslagna och dyrbara projektet. Man uttryckte sig i termer av att det visste vi väl hela tiden att det var vansinne att bygga på en industritipp med massor av giftigt industriavfall.

Nu hände det otroliga! I det nya negativa klimatet kring hamnstaden lyckades några få moderater som tidigare inte trott på Hamnstadsprojektet få med sig ett antal besvikna och lättleda tidigare anhängare till Hamnstadsprojektet på en helt ny linje som formulerades ”Nej till Hamnstaden”. I det läget blev övriga borgerliga partier handlingsförlammade och ett besynnerliga faktum stod klart. Nämligen att det största och viktigaste projektet i Lidköpings historia höll på att gå i stå efter sex år i och med att det plötsligt inte fanns någon politisk majoritet bakom projektet.

I detta nya läge inledde Socialdemokraterna samtal med Vänsterpartiet och Miljöpartiet med syftet att bilda en ny majoritet för att rädda vad som räddas kunde av Hamnstadsprojektet. Från Vänsterpartiets sida svarade man att det ser ni vådan av att liera er med borgarna. Nu är det dags att komma och be om hjälp!! Emellertid hade socialdemokraterna vid det här laget så till den grad nu kommit ned på jorden beträffande förverkligandet av Hamnstadsprojektet att man i stort hade hamnat på samma linje som Vänsterpartiet när det gällde långsamhet, försiktighet och noggrannhet inför ett påbörjande av projektet. En överenskommelse nåddes således inför valrörelsen mellan de tre partierna om att börja planera ett bostadsbyggande på ett mycket avgränsat område kring en fullständigt upprustad småbåtshamn på ett markområde som inte är förorenat. Till detta kommer att småbåtshamnen och området däromkring under alla omständigheter var i stort behov av omfattande nyanläggning och modernisering. Som tidigare när det gällt Hamnstaden betonade Vänsterpartiet att kostnaderna skulle spridas ut på många år och att kommunens kärnverksamheter såsom skola, vård och omsorg vid resursfördelningen skulle prioriteras före Hamnstaden.

Bo E Landström

En budget för ett solidariskt Lidköping

Vid kommunfullmäktigemötet den 15/6 var budgeten och den politiska inriktningen för de kommande tre åren, 2016-2018 den största frågan. Ärendet inleddes med en kommunpolitisk debatt där företrädare från de olika partierna gav sin syn på kommunpolitiken för de kommande åren.

Under valrörelsen så var vi i Vänsterpartiet mycket noga med att tala om att det är barnomsorgen, skolan och utbildningen, att vården och omsorgen och att vi har ett starkt socialt samhälle är de viktigaste prioriterade frågorna när vi fattar beslut och formar framtiden. Det är också utgångspunkten för den röd-gröna budgetförslag och politiska inriktning som vänsterpartiet, socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterade för Lidköpings fullmäktige.

– För att lyckas med en politisk inriktning som bidrar till att alla människor får ett bra liv är att vi för en solidarisk välfärdspolitik, att vi alltid arbetar för tidiga och aktiva insatser mot diskriminering, socialt utanförskap, att vi alltid för en aktiv och välkomnande integrationspolitik, att vi alltid arbetar för en likvärdig skola som inkluderar alla, att vi alltid jobbar för fler jobb och bostäder, sa vänsterpartiets gruppledare Claes-Göran Borg i budgetdebatten. Men det krävs också ytterligare förutsättningar för att lyckas med denna politiska inriktning och det är att välfärdens viktigaste grunder såsom skolan, barnomsorgen, vården och det sociala arbetet är demokratiskt styrt, gemensamt finansierad och ägt. Det krävs också att vi har en ekonomi och en budget som håller.

Lidköpings kommun står inför stora utmaningar de kommande åren. Behoven inom barnomsorgen och skolan, äldreomsorgen kommer öka de kommande åren och Lidköping behöver genomföra stora investeringar för att kunna möta dessa behov men också ett eftersatt underhåll. Den rödgröna budgeten är noga med att inte lova allt när det gäller investeringar.

– Vi kommer bli tvungna att nogsamt prioritera våra investeringar de kommande åren för att klara av kommunens viktigaste uppdrag såsom skola, vård och omsorg framhöll Claes-Göran i budgetdebatten och varnade för alliansens investeringsförslag som riskerar att dränera på pengar som borde gå till barn, skola, vård och omsorg.

En investering som diskuterades livligt var alliansens förslag om ett nytt badhus på Framnäsområdet som beräknas kosta 180 mkr i investeringar. Detta förslag kritiserades av majoritetspartierna och undrade var alliansen har dessa pengar. Vänsterpartiet betonade att först måste vi säkra investeringarna såsom ny skola på Sjölunda, investeringsbehoven på Majåkerskolan, nya förskolor och äldreomsorgsplanen innan vi lovar nytt badhus. Jenny Hallström som är representant i kultur- och fritidsnämnden det är mer miljömässigt och ekonomiskt hållbart med att planera det nya badhuset där dagens badhus finns.

Majoritetspartierna anser att det behövs en kombination av åtgärder för att få en budget som är ekonomisk hållbar men också ger utrymme för reformer. Vänsterpartiet är beredda tillsammans med Miljöpartiet, Socialdemokraterna att arbeta för intäktsförstärkningar såsom en skattejustering på ca 30-35 öre. Vi vill undersöka om det går att få ut ökade intäkter från kommunens stora kapital som idag är har ett samlat värde på ca 2,3 miljarder. Vi vill också arbeta för att få ökade skatteintäkter genom att fler människor är i arbete och att fler människor vill flytta till Lidköping.

Men de röd-gröna partierna anser också att det kommer också kräva broms. Vi kommer också behöva se över våra kostnader de kommande åren och det är här den största skillnaden är mellan majoritetens budget och alliansen och sverigedemokraternas budget. Alliansen och Sverigedemokraterna vill införa ett generellt besparingskrav under de kommande tre åren på 1 %. Det innebär exempelvis att barn- och skola, vård- och omsorg skall spara tillsammans ca 15 miljoner kronor under 2016.

Majoritetspartierna avvisar ett generellt besparingskrav på 1 % och undrade hur alliansen skall finansiera alla sina förslag under de kommande åren. Det rödgröna budgetförslaget har satt upp ett måltal om att ta fram kostnadsdämpande åtgärder om 16 mkr fram till 2017, (Alliansens förslag är att spara 45-46 mkr under samma period).

– Vi måste sätta upp måltal som är realistiska och på en nivå så att inte service och verksamheter skadas. Ibland är det nödvändigt att bromsa upp och ägna stund åt att vända på stenar för att kunna finna få kontroll över ekonomin. Vi behöver undersöka om det går att sänka kostnader för konsulter, effektivare depå- och förrådshantering, logistikförbättringar m.m. Generella besparingskrav skall vi inte ha. De leder ofta till åtgärder som kostar mer i ett senare skede sa Claes-Göran Borg.

Efter närmare fem timmars debatt gick kommunfullmäktige till beslut och antog socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiets budgetförslag.

Vid kommunfullmäktigesammanträdet behandlades ytterligare frågor. Ett beslut gladdes vänsterpartiet stort åt och det var att kommunfullmäktige beslutade att bevilja medel till att investera i en offentlig toalett i centrum. Bo Eliasson motionerade om denna fråga för tio åren sedan och kunde glädjas åt att detta förslag nu kan bli verklighet.

– Det har tagit alldeles för lång tid åt en fråga som har önskats av många men idag fattar vi ett beslut som kommer mötas av tacksamhet av ett stort flertal, sa Bo.

Ingen ny bokbuss vid investeringsbudgeten

Under dagens sammanträde med kommunfullmäktige ägnades den mesta tiden åt investeringsbudgeten för 2016-2018. En av de investeringar som skjuts fram till 2017 är ny bokbuss, och det är inte första gången just den investeringen skjutits fram, så jag gick upp i talarstolen och sade så här ungefär: Läs mer