Efter kongressen 2016

Hej kamrater!

Jag tänkte dela med mig av lite tankar kring upplevelsen av kongressen i Örebro där jag fanns med som andre ersättare för Skaraborgsdelegationen i år. Jag hade inte väntat mig sådan intensiv debatt, så många nya argument och kloka tankar kring vår politik. Jag är väldigt imponerad och glad över att få ha deltagit i kongressen. Jag känner också att man bör komma förberedd och avsätta en del tid innan kongressen för noggrann genomgång av motioner och partistyrelsens förslag till beslut. I Vänsterpartiet Lidköping deltog vi som parti med 6 st motioner och en eller ett par fristående. Jag själv skrev två för Lidköpings räkning och känner att jag skulle vilja skriva ännu fler inför nästa kongress. Även om våra motioner inte klubbades så gav partistyrelsen kloka svar och man fick veta mer om partiets arbete i just de frågorna vi lyft. Debatt och voteringar kring de aktuella frågorna visade också hur stödet ser ut bland övriga delegationer.

Årets huvudtema var att färdigställa Ekoeko-rapporten, eller partiets omställning för en rödgrön politik. Jag hade väntat mig fokus på främst mat och transport, men det var naturligtvis väldigt breda diskussioner. Kanske främst om kärnkraftsfrågan där partiet ville exportera el medan reaktorerna fortfarande var i bruk, och avveckla i en takt som tekniken tillåter. Återkommer till det.

Ett av de första inläggen i Ekoekodebatten handlade om bevarandet av urskog i Sverige. Charliene Kiffer förklarade att skogen måste få stå länge för att den ska börja binda koldioxid. Vår egen Evalena pratade om torrmarker och Stellan Hamrin var en av de som kopplade sextimmarsdagen till ekoeko. Samhället måste byggas inom naturens gränser och med mer fritid istället för det stressamhälle vi har idag med för lite tid för miljötänk och för mycket konsumtion. Stadsplanering lyftes i debatten – vi ska planera våra samhällen för människor, inte för bilar!

”Bygga högt och tätt är bra” är ett vanligt argument som ifrågasattes. Barn som bor högt är ute mindre och leker. Grönområden mellan husen minskar. Andra argumenterade tvärtom – bygger man högt och tätt får man plats med parker. Man bör bygga samhällen tätt så att man har affären på väg hem från jobbet osv. Inte sprida ut så man måste ta bilen.

Vi fick också höra om hur försvaret hindrar byggandet av vindkraft, något som är aktuellt även i Skaraborg. När det gäller kärnkraftsdebatten så lyfte en kvinna från Göteborgsdelegationen ett argument som man tyvärr hör alltför sällan i debatten; att vinstintressen har drivit fram en strömförbrukning som är större än våra behov. Kloka ord. Kanske inte bara vinstintressen om man ska vara ärlig, utan också en kultur bland oss där vi ser våra strömberoende prylar som en rättighet i vardagen.

Kärnkraftsfrågan blev kongressens kanske största sakfråga och även i media kunde man se och höra om hur Vänsterpartiet velade i frågan. Ledamöter från partistyrelsen var tydliga med att man ville ha en avveckling precis som innan och försökte lugna kongressen med att det står fast. Men kongressen ville inte se någon otydlighet i frågan och röstade ner partistyrelsens förslag om exportering av kärnkraftsel.

En annan het fråga var den om livsmedelsskatten. Eller köttskatt som vissa väljer att kalla det. Partistyrelsen ville avslå och flera debatterade för riskerna med att folk skulle välja ”dåligt” importerat kött framför det svenska om det blev dyrare. Vänsterpartiets klimatpolitiska talesperson Jens Holm var en av de som debatterade för en sådan skatt och förklarade att skatten skulle baseras på koldioxidutsläpp och på så sätt påverka även det importerade köttet. Jag själv är starkt för en sådan skatt, även om Eus regler gör det svårt att genomföra. Det blev hursomhelst avslag via votering och ett jättebakslag för rapporten i mitt tycke. Att mejerisubventionerna inte diskuterades eller ens kom på tal utöver i vår motion är också något som oroar. Mjölk- och köttindustrin är helt enkelt för kulturellt och ekonomiskt rotad hos oss svenskar att det inte går att motsätta sig den. Kändes skönt att se ett medhåll från nästan halva kongressen i alla fall.

Andra viktiga ämnen som togs upp i klimatdiskussionen var tillägg om militärövningar, vapenexport, natos påverkan, behovet av cykelvägar på landsbygden, förstatligandet av järnvägen, och punkten om css som röstades bort från programmet.

När E-blocket var avslutades gick kongressen vidare till partiprogram, allmänpolitiska 13124816_10153607625375509_4989812166971455553_nmotioner och organisationsfrågor. Här talades det redan innan mycket om PKK och
6-timmarsdagen, och inte minst frågan
om tendensfrihet. Många var uppe och argumenterade både för och emot i de
tre frågorna. Att arbeta för att få bort terrorstämpeln på PKK gick till mångas glädje igenom. Ett motargument var det att man på så sätt erkänner själva terrorlistan – något som flera i Vänstern ville arbeta för att få bort. Terrorbegreppet ifrågasattes.

Även ett arbete för 6 timmars arbetsdag gick igenom trots att partistyrelsen ville kunna ha en utarbetad ekonomisk strategi klar först. Ivrigt, men helt klart en fråga som vi måste börja driva hårdare. Tendensfrihet röstades ner och om jag var förvirrad redan innan så blev jag nog inte klokare av debatterna kring frågan. Man lyfte bra exempel från andra delar i europa men det fanns också en rädsla över att det vi byggt upp under så lång tid skulle kunna byta riktning med för mycket inblandning.

Innan kongressen hade jag reagerat på hur partistyrelsen velat stryka flera av de viktiga miljöpunkterna i partiprogrammet. Något som jag inte var ensam om, visade det sig. Vätterns utsatthet nämndes, liksom våra konsumtionsmönster och de utsläpp vi orsakar i andra länder. En jätteviktig punkt på temat röstades igenom – ”Den ekonomiska tillväxten måste underställas en utveckling som är ekologiskt hållbar”. Det är med sådana ställningstagande som i alla fall jag själv känner mig trygg i Vänstern. Man kompromissar inte med de stora frågorna som andra partier gör. Den ekonomiska tillväxten och jakten på vinst är vår tids största miljöbov.

Förutom motionerna och de tal från parti13139105_10153602386610509_2299314714684130853_nkamrater och inbjudna politiker och ideella arbetare så var valet av ny partistyrelse en tung punkt på dagordningen. Det var många nya namn för mig och jag blev orolig när jag såg hur ingen av de som arbetat så hårt med att ta fram Ekoeko-rapporten fanns med i nya styrelsen. Vem skulle då föra klimatarbetets talan? Ja, det blev väl egentligen ingen uttalad som jag ser det, utan vi får hoppas att den valda styrelsen tar på sig det arbetet ändå. Bland ersättarna fanns det dock ett par miljöpolitiska profiler i form av Evalena Öman och Deniz Tutuncu. Roligt också att Marjam Garmroudi från Borås valdes in – en av få som nämnde kulturen som hjärtefråga.

Jag lämnar kongressen med väldigt stor trygghet i mitt parti. Man kan lätt luras av alla kommunpolitiska diskussioner där man dras in i rödgröna kompromisser, men när man får vistas i sådana här miljöer står det så självklart att vårt parti har de bästa värderingarna och strategierna i landet.

/Mattias Pettersson Vänsterpartiet Lidköping

Rapport inför kongressen

Hej kamrater.

I egenskap av suppleant bland Vänsterpartiet skaraborgs representanter vid kongressen i Örebro så har jag kikat igenom de motioner som kommit in. Det är en gedigen bunt (ca 400 motioner) som behandlar partiprogrammet, organisationsfrågor, allmänpolitiska frågor, och vårt huvudfokus i år – EkoEkorapporten.

Mattias Pettersson, Vänsterpartiets tredjenamn för kommunfullmäktige i Lidköping

Mattias representerar Vänsterpartiet Skaraborg som suppleant vid kongressen i Örebro.

Vi i Vänsterpartiet Lidköping bidrog med ganska många motioner och jag tänkte redogöra kort för hur partistyrelsen besvarat några av dem. Först kan jag säga att i princip inga motioner har bifallits av styrelsen och inte heller Lidköpings, men jag tycker ändå att vi fått en ok respons.

På motionen om ”Åtgärder mot psykisk ohälsa bland barn och unga” yrkade vi att V skulle verka för åtgärder som bidrar till en ökad inkludering av människor med långvarig psykisk ohälsa eller funktionsförmåga i samhället. Vi yrkade också att V skall verka för en lagstiftning som möjliggör en inskrivning i psykiatrisk vård eller slutenvård på eget initiativ blir mer möjligt och därmed mer tillgängligt.
Partistyrelsen har gett ett långt svar på denna motion som går att läsa under A31, men kortfattat så skriver de att detta tillgodoses i nuvarande politiska ställningstaganden och att Vänsterpartiet arbetar löpande med dessa frågor. Vänsterpartiet har också lagt en motion i riksdagen om att det bör ta fram en långsiktig handlingsplan förmpsykiatrin.

I en motion skrev vi om införandet av en myndighet som skall granska polisen med tanke på alla de poliser som får vara kvar i tjänst efter att de begått brott. Partistyrelsen svarade att man delar motionens uppfattning och att man arbetat för en sådan myndighet en tid genom bland annat riksdagsmotioner. Arbetet fortsätter och vill man läsa hela svaret så finns det under A139.

I vår motion ”Nej till slavekonomi” yrkade vi för åtgärder som bidrar till att landsting, stat, och kommun förbinder sig att inte göra inköp av slav/barn-arbetsprodukter. Vi yrkade också för lagförändringar som tvingar företag som importerar varor från länder med denna problematik att bli skyldiga till att bevisa att produkterna de importerar är producerade utan barn- och slavarbete. Partistyrelsen svarar att man lyft frågan i en motion i riksdagen där svenska företag skall vara förebilder vad gäller mänskliga rättigheter. Riksdagsmotionen föreslår att sverige i utvecklingssamarbetet, utrikespolitiken och främjandeverksamheten bör arbeta för att stater och företag ska respektera de internationella överenskommelser som reglerar barnarbete och arbeta för att skadliga barnarbeten avskaffas. Mer finns att läsa under A104.

I vår motion om subventionering av växtbaserad mjölkdryck så skriver PS att man fastslagit att Vänsterpartiet skall verka för en minskad köttkonsumtion. Om subventionering av växtbaserade drycker är en del i det arbetet kan fastslås längre fram när man arbetar med stategier. Svaret finns att läsa i sin helhet under E176.

Samtliga motioner och partistyrelsens förslag till beslut finns att läsa på vänsterpartiets hemsida. Jag tycker att det är kul att vi bidragit i så många och spridda ämnen till kongressen, och motionerna väcker tankar och debatter som för arbetet framåt!

/Mattias V Lidköping

Berättelsen om Hamnstaden i Lidköping

Den 29 mars 2016 höll Leif Blomqvist sin sista föredragning kring Hamnstaden Lidköping och även om markarbetena redan börjat så är det snart dags för byggstart på riktigt. Vi har sammanställt en film nedan åt dig som inte kunde vara på plats på Kommunfullmäktige och om du har dålig på koll på turerna så har Bo E Landström sammanfattat berättelsen om Hamnstaden nedan. 

Några år in på det nya seklet hakade Lidköpings moderater på den nya trenden inom kommun-Sverige som gick ut på att kommuner med tätortsnära stränder borde omvandla och utveckla dessa områden till attraktiva boendemiljöer där de boende skulle ha påtaglig vattenkontakt. I en motion till fullmäktige föreslog man att också Lidköping skall börja planera för ett sådant modernt, sjönära boende med extra värden.

Till en början var de flesta partierna, liksom Vänsterpartiet, kallsinniga till de moderata visionerna, emedan det framgick att man hade för ögonen ett mer exklusivt boende för välbeställda människor. Vänsterpartiet kontrade med att om kommunen upprustar och iordningställer strandområdena kring tätorten så får alla lidköpingsbor ett attraktivt sjönära boende.

Men efter hand som allt fler ledande Socialdemokrater åsåg hur framförallt större kustkommuner omvandlade gamla hamn- och industriområden vid vattnet till högst modernt lockande ny sorts vattennära bostäder. Det föresvävade dem att också Lidköping borde kunna åstadkomma något liknande i Västra hamnområdet. Så kom det sig att Moderater och Socialdemokrater förenades i visionen om ett fantastiskt bostadsområde vid Vänerns strand. Projektet Hamnstaden var fött och planer började genast smidas i en anda av mer entusiasm än eftertanke. Det fanns dock en skillnad mellan de två partiernas förhållningssätt i projektets inledningsskede. Socialdemokraterna betonade starkt och har egentligen gjort så hela tiden, att områdena närmast vattnet skulle vara öppna och kunna användas av alla invånare och besökare.

Vänsterpartiet var i detta läge högst avaktande och uttryckte att det, utifrån en hel rad aspekter, behövdes fakta och kunskap om projektets förutsättningar och konsekvenser. Man sa att visioner och drömmar är en sak men att planera ett genomförande är en helt annan sak.

Nu startade emellertid en lustig och hysterisk dans. Inte minst kring projektets tidsmässiga ramar. Socialdemokraterna och Moderaterna fick nämligen för sig att Hamnstadsprojektet måste påbörjas inom det allra snaraste och sedan färdigställas på kortast möjliga tidsrymd. I annat fall skulle tiden springa förbi kommunen och Lidköping skulle hamna i kommun-Sveriges bakvatten. Det fick inte bara bli så att Lidköping hade haft sin stora chans men tyvärr försuttit den och nu blivit förbisprungna. Så började det frejdigt sättas datum för när den första bostäderna i området skulle vara inflyttningsklara. År 2010 slogs först fast sedan följde 2011, 2012 och 2013. Där någonstans hann verkligheten upp moderater och socialdemokrater. Men innan dess hade man hunnit med att driva fram att de fem bostadsföretag, som utsetts att bygga och förvalta bostäderna i området, bildade ett konsortium. Man hade hunnit med att anpassa delar av kommunorganisationen med inriktning på att förverkliga Hamnstadsprojektet och öppnat pengakranarna till projektet för fullt. Man hade hunnit med att inplantera i hela kommunen att Hamnstaden enskilt var det allra viktigaste verksamheten i Lidköping och att projektet måste få högsta prioritet. På många planscher, färgbilder och bildspel visade de dyra arkitektfirmorna vilket enastående och sällan tidigare skådat statsområde som i ett trollslag skulle växa fram som fågel Fenix ur askan.

Under hela denna tid vidhöll Vänsterpartiet sin tidigare uppfattning att själva idén att omvandla västra hamnområdet till en ny modern stadsdel inte behövde vara fel, men att tidsplaneringen var uppåt väggarna orealistisk om kommunen verkligen ville åstadkomma en utveckling i området som var miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart långt in i framtiden. Partiet talade härvid om ett tidsperspektiv på 30 till 40 år innan projektet kunde vara helt genomfört. Man pekade också på att innan projektet påbörjades behövde noggranna utredningar och undersökningar göras beträffande markföroreningar, översvämningsrisker, ekonomiska förutsättningar, omgivningspåverkan, inte minst från reningsverket men också andra verksamheter som hamnverksamhet och spannmålshantering. När dessa åsikter framfördes ansågs partiet vara ett mossigt bakåtsträvande parti som inte förstod den nya tidens krav och möjligheter. Därmed uteslöts också partiet för en kort tid från gemenskapen i de salonger som förberedde Hamnstaden.

När det under senare delen av 2013 och början av 2014 började visa sig, utifrån de undersökningar Länsstyrelsen krävde, att fanns betydande hinder och risker som måste analyseras och sannolikt åtgärdas innan Hamnstads-projektet kunde påbörjas, började eftertänksamhetens kranka blekhet sprida sig bland politikerna. När det senare också, utifrån att mer fakta framkommit, började luta åt att det inte var så vettigt att låta det gamla reningsverket ligga kvar inom detta fantastiska nya bostadsområde tog tillnyktringen bland politikerna rejäl fart. Samtidigt blev allt fler lidköpingsbor skeptiska till det storslagna och dyrbara projektet. Man uttryckte sig i termer av att det visste vi väl hela tiden att det var vansinne att bygga på en industritipp med massor av giftigt industriavfall.

Nu hände det otroliga! I det nya negativa klimatet kring hamnstaden lyckades några få moderater som tidigare inte trott på Hamnstadsprojektet få med sig ett antal besvikna och lättleda tidigare anhängare till Hamnstadsprojektet på en helt ny linje som formulerades ”Nej till Hamnstaden”. I det läget blev övriga borgerliga partier handlingsförlammade och ett besynnerliga faktum stod klart. Nämligen att det största och viktigaste projektet i Lidköpings historia höll på att gå i stå efter sex år i och med att det plötsligt inte fanns någon politisk majoritet bakom projektet.

I detta nya läge inledde Socialdemokraterna samtal med Vänsterpartiet och Miljöpartiet med syftet att bilda en ny majoritet för att rädda vad som räddas kunde av Hamnstadsprojektet. Från Vänsterpartiets sida svarade man att det ser ni vådan av att liera er med borgarna. Nu är det dags att komma och be om hjälp!! Emellertid hade socialdemokraterna vid det här laget så till den grad nu kommit ned på jorden beträffande förverkligandet av Hamnstadsprojektet att man i stort hade hamnat på samma linje som Vänsterpartiet när det gällde långsamhet, försiktighet och noggrannhet inför ett påbörjande av projektet. En överenskommelse nåddes således inför valrörelsen mellan de tre partierna om att börja planera ett bostadsbyggande på ett mycket avgränsat område kring en fullständigt upprustad småbåtshamn på ett markområde som inte är förorenat. Till detta kommer att småbåtshamnen och området däromkring under alla omständigheter var i stort behov av omfattande nyanläggning och modernisering. Som tidigare när det gällt Hamnstaden betonade Vänsterpartiet att kostnaderna skulle spridas ut på många år och att kommunens kärnverksamheter såsom skola, vård och omsorg vid resursfördelningen skulle prioriteras före Hamnstaden.

Bo E Landström